amandamichelle

Hoppas ni alla haft en bra jul, det har i alla fall jag! Imorgon får ni se vad jag fått, för nu ska jag fortsätta julmysa.

Igår fick jag ett litet ryck och färgade mitt hår i färgen ombre, alltså mörkt hår och ljusa toppar. Tyckte jag lyckades ganska bra med tanke på att jag bara kladdade lite.

Idag har jag vandrat omkring i Lidköpings centrum, lika otillfredsställande som vanligt. Köpte mer Ricinolja till håret, var väl det enda. För er som undrar om Ricinolja gör att håret växer snabbare, JA! I alla fall på mig.

Ikväll blev jag medbjuden på middag i stan, som en "dejt" haha. Det blir jag och dom arbetande männen.

Just det, har klätt granen idag med. Och kört vår Jeep, vilket jag inte borde få göra eftersom jag läser miljövetenskap. Men det är ju så kul så what to do.

Sitter på tåget från Karlstad-Trollhättan. Idag är nog första gången jag kan njuta av att åka tåg från Karlstad. Brukade annars bara vara ledsamt och ångest-framkallande eftersom jag var tvungen att lämna någon som bodde där som jag tyckte väldigt mycket om. Men idag är det mysigt och trevligt, fint väder och en bra bok. Här susar tåget förbi någonstans i närheten av Säffle.

Min dag började med att jag blev petad i ryggen klockan nio på morgonen och ett "hör du?". Jo tack, det gjorde jag. Personen som bor över mig hörde antagligen inte sitt mobilalarm, och mobilen låg nog på golvet. Det vibrerade något fruktansvärt och det var så irriterande att jag höll på att gå under. Vi bestämde oss för att sätta på lite Kent, ignorera den vibrerande telefonen och somna om.

Vid tolvtiden vaknade vi igen, jag satte på en tvätt och sen åkte vi hem till honom och hämtade en resväska jag skulle få låna. Insåg nämligen att all min packning inte skulle få plats i min lilla väska. Sen åkte vi till stan, jag köpte julklappar och lite presenter till mig själv. Blev två doftljus, en bok som verkar helt otroligt fin, och en tidning att ha på tåget imorgon.

Sen traskade jag iväg mot bilen med kramp i armarna av alla påsar. Åkte hem och har städat, diskat, tvättat och packat. Nu lagar jag mat och ska kolla på Bridget Jones, för den blir man ju alltid glad av. Lite senare kommer alla bilder från mobilen!

Imorgon får ni ta en titt i min mobil och se vad som hänt den senaste månaden.

Har varit en sväng på stan med en vän, lallat runt och spanat in potentiella julklappar. Lite väl kallt med skinnjacka vare, men man får utnyttja tiden och använda den tills snön kommer. Efter stan satte vi oss på olearys och åt, eller jag åt, fish and chips och drack en öl. Det roliga var att man fick popcorn till "förrätt". Trevligt vare i alla fall.

Nu har jag kraschat i soffan efter en alldeles för kall cykeltur. Lär stanna här resten av kvällen, tillsammans med kastor.

Vissa människor har man haft så himla fint ihop med. Det kan vara pojkvänner, kompisar, någon man trodde man ogillade, nya människor eller en gammal vän. Ofta tar sådant slut och det kan göra ont i hjärtat. Det kommer alltid göra ont den dagen man blir lämnad av någon man älskar.

Man vill oftast bara minnas det som var bra och inte det som var dåligt. Man minns den dagen allt tog slut när man satt på golvet och inte ens kunde få fram en tår för att det kändes så overkligt. Man tänker och undrar vad man gjorde fel. Sen bestämmer man sig för att gå vidare och glömma, för alla säger ju att "det kommer bli bra". Det blir det väl till en viss del.

Man hälsar på den här personen man blivit lämnad av, allt är bra tills dagen du ska åka hem och något händer. Du smäller igen dörren, säger inte ens hej då och går en timme för tidigt till tåget. För det gör ont, men du låtsas som att allt är bra när du går där i vårsolen och känner kaffedoften i luften. Man tänker på dom gångerna man gick där ihop med personen man älskade, och kaffedoften var något fint men nu är det bara jobbigt.

Du sätter dig på tågstationen och raderar hans nummer. När du sätter dig på tåget inser du att du fått med hans vantar, som du sen skickar med posten för du vill aldrig se honom igen. Sen får man sms från det där numret och man ser det så många gånger på skärmen att man tillslut lär sig det utantill, och det kvittar om han har ett namn i telefonen eller inte. För varje gång det där numret kommer upp i telefonen stannar hjärtat till i två sekunder. Det gör det fortfarande. Du blir fortfarande nervös när ni träffas, även om ni känt varandra i två år. Ibland är allt så bra, och ibland är det inte det och man undrar varför man utsätter sig för det där. Man undrar varför hjärtat stannar i två sekunder varje gång någon nämner hans namn eller när man ser numret.

Men ibland får man välja. Vill man ha solsken med risk för regn, eller vill man leva med ständigt grå himmel och duggregn.

Så här klockan 13.13 på natten när man inte kan sova brukar jag filosofera om olika saker. Inatt blev det någon form av kärlek eller icke-kärlek, jag vet inte riktigt. Något man kan tänka tillbaka på och känna att det är ett fint minne.

Som när man har gjort slut och känner sig så ensam, hjärtat är så tomt och det kommer aldrig komma någon ny. Det är vinter och mörkt och du vet inte vad du ska göra. Men sen när våren kom och blev till sommar hittade du någon av en slump, någon att dela dom mest fina sommardagarna med.

Ni umgicks i en stad som låg långt bort, satt på en balkong en varm natt, ni dansade i flera timmar på en nattklubb. Du hade så himla kul fast du hade nya skor som värkte. Ni kom hem sent, vaknade sent. Ni gick till den finaste stranden och bara låg där i den vita sanden och allt var så okomplicerat.

Efter en vecka var du tvungen att åka hem, ni träffades några gånger efter det. Men när sommar börjar bli höst och du inser att du faktiskt ska flytta så fanns det inget kvar.

Men nu i efterhand kan jag tänka att, det var riktigt fint.

Hej